Milstolpe I

Nu är skrovet äntligen vänt!

Efter att vi gjort det sista med vändställningen och slipat
av de sista kanterna på fenan så var skrovet klart för vändning. Klockan nio i
söndags träffades Pedrik, Martin, Tommy, min far och jag för att göra ett
försök att vända på skrovet. Klockan 12 var det gjort och inga större missöden
inträffade. Puuuh! Många funderingar kring hur detta skulle göras och vad som
krävdes kunde jag nu lägga bakom mig. Natten efter sov jag gott.

Det har varit ett dåligt år såhär långt för detta
båtprojekt. Min hälsa är knackig och våren var kall och försvårade allt arbete
med laminering, så inte mycket arbete har blivit gjort. Under sommaren har
tiden gått åt till arbete med hus, byte av syll som husbockar ätit upp, byte av
expansionskärl till den solfångaruppvärmda varmvattenberedaren, byte av
vedspis, installation av fiberanslutning, omryftning av agtak… ja, det finns
saker att roa sig med förutom båtbygge. Därtill vill jag ju vara så mycket
som möjligt med barnen och familjen.

Åter till vändningen. I lokalen finns några traverser, men
de klarar endast max 500 kg. En grov uppskattning är att skrovet tillsammans
med mallar och vändställning väger runt 1500 kg, så det var en nöt att knäcka.
I lokalens mitt finns en takbalk som begränsar takhöjden så att skrovet inte
kan vändas under denna, alltså måste skrovet samtidigt som det vänds förbli på
samma yta, alltså rotera på plats. Då skrovet endast är laminerat på utsidan är
det ännu instabilt och tål inte alltför mycket påfrestningar utan att tappa
formen. Lösningen blev därför att låta alla mallarna sitta kvar för att
stabilisera under vändningen, men även för att jag efter vändningen skall kunna
mäta in att formen inte ändrats. Nackdelen med att låta mallarna sitta kvar är
att de utgör en inte försumbar vikt, sannolikt lika stor som skrovets egen
vikt. För att lyfta skrovet vid vändningen använde vi en gaffeltruck. En sådan
kan användas på många sätt, vi använde den för att lyfta, knuffa, dra och
slutligen som mothåll, men skrovet stödde sig hela tiden på golvet. Traverserna använde vi för att säkra och slutligen hissa
ner skrovet i sista momentet. Vi lyfte ena långsidan med trucken, drog alltihop
bakåt, välte upp på högkant, drog allt bakåt och välte runt igen och, voila´, så
var det klart! Visst, skruvar slets ur, delar av ställningen knäcktes, men på
det hela taget gick det bra!

Mycket stort tack till Pedrik Ljung, Martin Larsson, Tommy
och min far Bo Hagberg, med er hjälp gick det ”lätt”!

Min far konstaterar att nu är vi redo för att vända.

Vändningen påbörjad, gaffeltrucken lyfter och drar alltihop
bakåt, traverser säkrar. Bakom trucken Martin och ovanpå står Pedrik, till
höger skymtar Tommy.

Halvvägs! Från vänster: min far, Tommy och Pedrik.

Sista momentet, att fira ner. Tommy i förgrunden.

Puuuh, det är på den här ledden jag vill se båten, nu och i
framtiden!